Kallt och ensamt

Jaohoooopp. Nu sitter man här och fryser om fötterna i soffan som vibrerar som någon jordbävning av basen.

Saknar min älskade Tove aningen just nu. Blir så tomt varje gång jag inte är med henne främst när jag bara sitter ensam i lägenheten och inte har så mycket att göra.

Funderar på att börja städa lite lätt. Är lite stökigt efter att jag plockat grejer till lanet.


Städa ja.. Det gör jag nog lite överdrivet ofta ibland. Har nog någon sorts städmani ibland och bara måste få så rent som möjligt.

Nu börjar det sticka i foten p.g.a för lite blod där. Hmm.. Jag har nog näsblodat ut för mycket blod så jag har för lite. Brukar bli så rätt så ofta.



Nu börjar jag dilla massa ointresannt :). Nä, nu ska jag se vad jag hittar på annars så lägger jag nog mig kanske.


GoNattFnattKatt

Första blogginlägget.

Nu har jag hakat på det här, som jag själv ansett, otroligt dryga bloggandet.

Kan det vara p.g.a brist av saker att göra?
Kan det vara p.g.a att jag vill nå ut med något?

Ingen aning, alla kan stämma men alla kan likaså inte stämma.

----------------------------------------------------------------------------------------------------
Projektarbetets arrangemanget har nu genomförts. Till större besvikelse för att det blev så några deltagare.
För er som inte vet så har mitt projektarbete gått ut på att arrangera ett större lan i centrala Östersund.

En hel del jobb med resultat men ändå till stor besvikelse. Det har varit enormt påfrestande både psykiskt och fysiskt.
Jag har varit nära att brista ut i raserianfall.
Jag har varit nära att svimma p.g.a för lite sömn/mat/sjukdom.
Jag har varit nära att skita i allt och bara låta det bli som det blir.

Men jag har klarat mig igenom detta likförbaskat. Nu kommer det att bli så underbart att få åka hem till Orsa och få maten serverad, god sömn och slippa dryga krav och uppgifter att genomföra. Behövs verkligen.

Väldigt ofta känns det som att jag överanstränger mig extremt i många aktiviteter och uppgifter. Går in i dem för mycket och engagerar mig mer än min kropp tycker om. Jag borde ha mer överseende med varningarna min kropp ger mig och anpassa mig efter dem men mitt ansvar är för stort och det känns som att jag förväntas göra det så bra som jag gör.


Nu har jag fått skriva av mig lite för stunden. Nu ska jag ta och glo på lite simpsons på väggen.

Ja du läste rätt, väggen, jag har kopplat upp projektorn som vi använde på lanet hemma i lägenheten och sitter nu och slöar så innåt i soffan framför väggen.

Kan hända att jag skriver ännu ett inlägg ikväll. Känner mig i form för att skriva.

RSS 2.0