Livet, psykiskt och fysiskt
Allt är psykiskt eller fysiskt går det att konstatera.
Ett tag sen jag skrev här, har inte haft så mycket skit att vräka ur mig på siståne faktist.
Det är väl både bra och dåligt. Eller mest bra kanske?
Förvirrad, osäker och ensam är jag väl fortfarande vilket jag önskar jag inte vore.
Men livet är en konstant film där man psykiskt lever i ett huvud på en kropp som gör saker dock oftast saker man säger till den att göra. Men den lilla lilla lilla "Glitchen" är ju att den gör saker ibland som man inte faktist tänkt göra eller att kroppen säger saker som man faktist inte vill säga.
Därav konstateringen att livet är en film där biosalongen är i hjärnan där man sitter och glor och reflekterar över filmen med sig själv (eller? finns det någon mer i något hörn?)
Det vet vi inte förens slutet är kommet och eftertexterna rullat och lamporna tänds. När vi går ut ur bion och kommer till den verkliga världen som är långt ifrån vad man ser i den här filmen kallat "Mitt liv".
Atomer sägs vara det minsta som existerar, men med tanke på att man kan klyva atomer så lär det nog finnas något mindre, det lär väl likaså finnas något större?
Är vi en atom möjligen? Jorden är en atom i någons brödskrin? Mycket möjligt, ingenting är fel förens motsatsen är bevisad. Känns som en rimlig förklaring med tanke på att vi inte vet vad som finns bortom detta såkallade universum.
Jag tror jag har något fel på magen eller så sitter det psykiskt, käkar nästintill en bråkdel vad jag normalt brukar och blir mätt på ingenting. När ingenting är uppätet så får jag ont i magen oftast. Har nog tappat lite i vikt vilket jag inte alls ser negativt på, varför ska man det?!?!?!
Fan vad mycket saker man borde göra som man inte gjort... lär skriva upp dom..
Ja, nu kommer jag inte på något mer att skriva för tillfället, återkommer till thepublicalbloggnessofdisaster.
Drum & Bass <3 Fin musik det
Ett tag sen jag skrev här, har inte haft så mycket skit att vräka ur mig på siståne faktist.
Det är väl både bra och dåligt. Eller mest bra kanske?
Förvirrad, osäker och ensam är jag väl fortfarande vilket jag önskar jag inte vore.
Men livet är en konstant film där man psykiskt lever i ett huvud på en kropp som gör saker dock oftast saker man säger till den att göra. Men den lilla lilla lilla "Glitchen" är ju att den gör saker ibland som man inte faktist tänkt göra eller att kroppen säger saker som man faktist inte vill säga.
Därav konstateringen att livet är en film där biosalongen är i hjärnan där man sitter och glor och reflekterar över filmen med sig själv (eller? finns det någon mer i något hörn?)
Det vet vi inte förens slutet är kommet och eftertexterna rullat och lamporna tänds. När vi går ut ur bion och kommer till den verkliga världen som är långt ifrån vad man ser i den här filmen kallat "Mitt liv".
Atomer sägs vara det minsta som existerar, men med tanke på att man kan klyva atomer så lär det nog finnas något mindre, det lär väl likaså finnas något större?
Är vi en atom möjligen? Jorden är en atom i någons brödskrin? Mycket möjligt, ingenting är fel förens motsatsen är bevisad. Känns som en rimlig förklaring med tanke på att vi inte vet vad som finns bortom detta såkallade universum.
Jag tror jag har något fel på magen eller så sitter det psykiskt, käkar nästintill en bråkdel vad jag normalt brukar och blir mätt på ingenting. När ingenting är uppätet så får jag ont i magen oftast. Har nog tappat lite i vikt vilket jag inte alls ser negativt på, varför ska man det?!?!?!
Fan vad mycket saker man borde göra som man inte gjort... lär skriva upp dom..
Ja, nu kommer jag inte på något mer att skriva för tillfället, återkommer till thepublicalbloggnessofdisaster.
Drum & Bass <3 Fin musik det
Suck...
somsagt... inget jag säger eller känner spelar någon roll... så är det jämt i slutändan.. allt bra har ett slut på ett eller annat sätt. Det här är verkligen inte rätt sätt känner jag...
Det måste finnas en annan anledning än någon luddig som inte är konkret iallafall.. måste ju finnas något konkret om hon verkligen vill att jag ska vara glad och inte bli ledsen... jag är ALLT det och förvirrad och osäker somfan nu istället...
Snälla.. var rak istället... känns som att det här bara är... bästa snabba utvägen eller något.. om du tänkt på det här länge och jag hunnit tänka igenom så mycket på två dagar bara.. eller vad det är.. har ingen tidsuppfattning..
vet inte varför jag skriver du.. denna du läser inte det här ändå... jag har verkligen försökt förklara och berätta allt... och självklart hur jag känner och vad jag inte förstår och fattar.. men jag får inga svar.. jag blir bara mer förvirrad i slutändan...
fyfan.. kommer inte orka... orkar inte just nu känner jag.. vill bara försvinna
Vanligt folk är också så genomskinliga... försöker bry sig och ge någon "smart" förklaring eller lösning.. men vafan... ge fan...
Jag har försökt reparera, jag har försökt kämpa... men blivit ignorerad och bortpushad... ju mer jag försökt ju längre bort har du pushat mig...
Jag skriver bara för att få skriva ut skiten... behöver bara skriva och skriva när jag inte kan prata med någon... vill vräka ur allt... har velat vräka ur massor men du har inte velat vara den som ska vara där och lyssna på det och stötta en.... får känslan av att jag gör allt värre... eller nej.. inte värre... får känslan av att jag är jobbig att lyssna på och att du inte riktigt vill lyssna på det jag säger heller... får inga reaktioner och inga svar... medellängden på svaren ligger på 3 bokstäver...
Om du vill vara själv, vad är det du saknar? känns som att du är ledsen över att du gör mig ledsen bara...... fan... ...
kan någon förklara vad jag gör för fel? ... 3:e gången jag blivit dissad... och sätten jag blir dissad på blir bara värre... jag är inte värd någonting i slutändan....... bortkastad som en påse hundskit....
panik panik panik panik....
Vart är verkligheten? Det här kan inte vara den... den är för skrämmande och oförklarlig... Jag... vill.... inte....
hjälp!.....
Jag vill inte det här, inte alls... men min vilja... mina tankar... mina känslor... är leksaker.... leksaker i en hink som slängs iväg och sprids runt i världen och ruttnar sönder...................
Vad gör jag för fel?.... Antingen är jag för snäll... eller vad det nu är.... om jag är snäll? .... men det är aldrig mitt fel .... i slutändan så är det inte det, fast ändå samtidigt... FAN... jävla... ÅH..........................................................................................................................................................
...........................
...............................
Det måste finnas en annan anledning än någon luddig som inte är konkret iallafall.. måste ju finnas något konkret om hon verkligen vill att jag ska vara glad och inte bli ledsen... jag är ALLT det och förvirrad och osäker somfan nu istället...
Snälla.. var rak istället... känns som att det här bara är... bästa snabba utvägen eller något.. om du tänkt på det här länge och jag hunnit tänka igenom så mycket på två dagar bara.. eller vad det är.. har ingen tidsuppfattning..
vet inte varför jag skriver du.. denna du läser inte det här ändå... jag har verkligen försökt förklara och berätta allt... och självklart hur jag känner och vad jag inte förstår och fattar.. men jag får inga svar.. jag blir bara mer förvirrad i slutändan...
fyfan.. kommer inte orka... orkar inte just nu känner jag.. vill bara försvinna
Vanligt folk är också så genomskinliga... försöker bry sig och ge någon "smart" förklaring eller lösning.. men vafan... ge fan...
Jag har försökt reparera, jag har försökt kämpa... men blivit ignorerad och bortpushad... ju mer jag försökt ju längre bort har du pushat mig...
Jag skriver bara för att få skriva ut skiten... behöver bara skriva och skriva när jag inte kan prata med någon... vill vräka ur allt... har velat vräka ur massor men du har inte velat vara den som ska vara där och lyssna på det och stötta en.... får känslan av att jag gör allt värre... eller nej.. inte värre... får känslan av att jag är jobbig att lyssna på och att du inte riktigt vill lyssna på det jag säger heller... får inga reaktioner och inga svar... medellängden på svaren ligger på 3 bokstäver...
Om du vill vara själv, vad är det du saknar? känns som att du är ledsen över att du gör mig ledsen bara...... fan... ...
kan någon förklara vad jag gör för fel? ... 3:e gången jag blivit dissad... och sätten jag blir dissad på blir bara värre... jag är inte värd någonting i slutändan....... bortkastad som en påse hundskit....
panik panik panik panik....
Vart är verkligheten? Det här kan inte vara den... den är för skrämmande och oförklarlig... Jag... vill.... inte....
hjälp!.....
Jag vill inte det här, inte alls... men min vilja... mina tankar... mina känslor... är leksaker.... leksaker i en hink som slängs iväg och sprids runt i världen och ruttnar sönder...................
Vad gör jag för fel?.... Antingen är jag för snäll... eller vad det nu är.... om jag är snäll? .... men det är aldrig mitt fel .... i slutändan så är det inte det, fast ändå samtidigt... FAN... jävla... ÅH..........................................................................................................................................................
...........................
...............................
tflo...
Trött, förvirrad, ledsen, osäker... känner jag mig just nu...
Känner mig nästan förtvivlad... klockade till när Elin sagt att hon ska till sin morsa och spela tärning (det hon svarade på vad som händer ikväll) ... men någonstans innuti mig så tror jag inte på det.. det känns som att det är någonting annat som händer som inte jag ser.
I vanliga fall skulle jag ha varit säker på att det vore så, men nu känner jag mig verkligen inte säker och det gör ont..
Ont i bröstet och det strålar någon sorts smärta när jag tänker på det..
Ikväll känns det som att jag är rätt så.. ensam.. alla vättiga har dragit och jag känner att jag inte kan prata med någon.. söker förtvivlat efter någon på msn jag kan snacka med men hittar ingen... Känns som... panik..
Saker jag inte fått säga... tillfälle att prata som försvunnit ut i sanden... Det känns som att du tar väldigt lätt på det här... fortsätter leva normalt och gör normala saker utan mig.. som typ.. vadå? han? han finns inte mer?... men ... vad vet jag.. jag känner bara så.. men jag är väldigt förvirrad, ledsen och osäker just nu när detta slängts i facet på mig.. känns som att en enorm del av mig själv desperat försöker hänga sig kvar vid något den omöjligen kan..
Jag vet inte riktigt... vad jag känner eller tänker.. det är ett fett.. slag i facet eller något..
Som jag tänkte och sa förut så känns det inte som att jag är just så psykiskt närvarande.. känns som att mitt psyke ligger någonstans bak i huvudet och trycker medans kroppen bara fortsätter fysiskt och gör det den ska som sägs... Det är fan skrämmande.. skulle kunna tänka mig sönder och samman på bara den saken...
Är det här bara ett desperat rop på hjälp eller?... jag vet inte...
Är i desperat snuskigt stort behov att bara slänga ur mig saker till någon annan... varesig det är känslor, tankar, tidigare upplevelser, allmänt shit eller whatever... Men finns ingen där för det just nu.. eller längre..
Kommer inte på något mer att skriva... behöver... göra något...
Känner mig nästan förtvivlad... klockade till när Elin sagt att hon ska till sin morsa och spela tärning (det hon svarade på vad som händer ikväll) ... men någonstans innuti mig så tror jag inte på det.. det känns som att det är någonting annat som händer som inte jag ser.
I vanliga fall skulle jag ha varit säker på att det vore så, men nu känner jag mig verkligen inte säker och det gör ont..
Ont i bröstet och det strålar någon sorts smärta när jag tänker på det..
Ikväll känns det som att jag är rätt så.. ensam.. alla vättiga har dragit och jag känner att jag inte kan prata med någon.. söker förtvivlat efter någon på msn jag kan snacka med men hittar ingen... Känns som... panik..
Saker jag inte fått säga... tillfälle att prata som försvunnit ut i sanden... Det känns som att du tar väldigt lätt på det här... fortsätter leva normalt och gör normala saker utan mig.. som typ.. vadå? han? han finns inte mer?... men ... vad vet jag.. jag känner bara så.. men jag är väldigt förvirrad, ledsen och osäker just nu när detta slängts i facet på mig.. känns som att en enorm del av mig själv desperat försöker hänga sig kvar vid något den omöjligen kan..
Jag vet inte riktigt... vad jag känner eller tänker.. det är ett fett.. slag i facet eller något..
Som jag tänkte och sa förut så känns det inte som att jag är just så psykiskt närvarande.. känns som att mitt psyke ligger någonstans bak i huvudet och trycker medans kroppen bara fortsätter fysiskt och gör det den ska som sägs... Det är fan skrämmande.. skulle kunna tänka mig sönder och samman på bara den saken...
Är det här bara ett desperat rop på hjälp eller?... jag vet inte...
Är i desperat snuskigt stort behov att bara slänga ur mig saker till någon annan... varesig det är känslor, tankar, tidigare upplevelser, allmänt shit eller whatever... Men finns ingen där för det just nu.. eller längre..
Kommer inte på något mer att skriva... behöver... göra något...
Lösenordskyddat
sisådär, nu har jag satt lösenord på bloggen..
.. Känns på något sätt säkrare och mer... eget, kontrollerat, inte lika publikt.
Har idag fått igång några men likförbannat slackar en del.. finns inget engagemang hos dem och jag hatar dem.
Ska man vara med så får man fan se till att anstränga sig! fan vad lack jag blir!!!!!
Gnörf!
dennis tyckte att ha något med mig att göra är som att ha en del av himmelen, det var sött sagt :D <3
.. Känns på något sätt säkrare och mer... eget, kontrollerat, inte lika publikt.
Har idag fått igång några men likförbannat slackar en del.. finns inget engagemang hos dem och jag hatar dem.
Ska man vara med så får man fan se till att anstränga sig! fan vad lack jag blir!!!!!
Gnörf!
dennis tyckte att ha något med mig att göra är som att ha en del av himmelen, det var sött sagt :D <3
Skriva..
..av sig lite är skönt... vare sig någon läser det eller inte så är det skönt att göra det.. publikt fast ändå inte.
Är glad att det inte är allt för många som känner till den här bloggen.. funderar på att lösenordsskydda den faktist..
Med tanke på att den är publik så känner jag att jag inte kan skriva riktigt det jag egentligen vill skriva... finns massor.. massa förvirrade tankar, känslor och idéer... När ska jag landa på jorden igen egentligen?
Den här veckan känns det som att jag har gjort ungefär... 1000 miljoner saker.. ungefär som vanligt då kan man väl tänka sig. Skillnaden är att jag börjat skriva upp allt och sätta kryss på det jag gjort, då känner jag att jag gör något och jävlar vad saker jag gjort... finns säkert 10 gånger mer som jag inte skrivit upp som jag gjort också.
Har idag:
Varit på möte i evertsberg.
Målat hela datordelen på it centret svart (inkluderad maskering av listerna, kanterna, golvet o.s.v)
Maskerat bågen kring fönstret som ska målas med antikvit.
Tvättat tapeterna i hela "genomgångs/ingången" eller hur man ska kalla den.. samt golvet, lär inte ha gjorts det på 20 år minst.
...
släppte precis in katten och han springer runt och skriker som att han letar efter något.. gamlagubbN.. snart typ.. öh.. mellan 16 och 18år tror jag han är... shit.. gammelgubben..
Sen har jag kollat på film hos Robert och varit hos Erik någon timme...
Möte: 09-13
IT: 14-21:30
Robert: 21:40 - 23:00 typ
Erik: 23-02:30
... fyfan vad länge jag varit igång idag...
Förstår inte en del folk.. dom skiter i allt och bara slackar medans andra gör skiten (jag då) ... är jag den enda som är engagerad i it centret?! ... nä.. Ullis har visat framfötterna och vippen är riktigt underbar att ha med i allt.. Dennis har hjälpt till en del också..
Men av alla dem är det... 9 till? bonan och rexas jobbar ju med systemet (är det tänkt iallafall? *slack*)
down to 7...
Johan jobbar... godtaglig ursäkt..
down to 6... Ris hjälper väl när han inte sover.. vilket är typ 23timmar om dygnet
down to 5..
Nu kom jag inte på något mer...
Hur man än vrider och vänder på det (som ullis säger) ... så kommer nog jag ALLTID att dra det tyngsta lasset och troligen också ta störst ansvar både teoretiskt(projektering, papper, kontakter, mm.) och praktiskt (gör en stor del av jobbet med renoveringen, målningen, samt övriga saker som behövts göras)
...
...
...
...
Vart är den där väggen jag borde gått in i och typ fallit i koma?
...
...
...
...
det är frågan...
så.. lösenordskydda... ja/nej? det är frågan... vill få kontroll över den lilla egna spacen som finns här på något sätt känner jag...
Känns som att jag blir.. bortpushad från dig... bortglömd... kontrollerad... lämnad i oförståelse... att det sker saker som jag inte vet om ... känns riktigt.. mycket.. som det... och det känns inte precis bra..
Nä.. jag ska nog fan ta och lösenordsskydda den här skitn... ska kolla upp hur man gör iallafall..
skicka ett mail på [email protected] och fråga efter pw till bloggen om ni vill ha.. förutsatt att jag satt ett
Är glad att det inte är allt för många som känner till den här bloggen.. funderar på att lösenordsskydda den faktist..
Med tanke på att den är publik så känner jag att jag inte kan skriva riktigt det jag egentligen vill skriva... finns massor.. massa förvirrade tankar, känslor och idéer... När ska jag landa på jorden igen egentligen?
Den här veckan känns det som att jag har gjort ungefär... 1000 miljoner saker.. ungefär som vanligt då kan man väl tänka sig. Skillnaden är att jag börjat skriva upp allt och sätta kryss på det jag gjort, då känner jag att jag gör något och jävlar vad saker jag gjort... finns säkert 10 gånger mer som jag inte skrivit upp som jag gjort också.
Har idag:
Varit på möte i evertsberg.
Målat hela datordelen på it centret svart (inkluderad maskering av listerna, kanterna, golvet o.s.v)
Maskerat bågen kring fönstret som ska målas med antikvit.
Tvättat tapeterna i hela "genomgångs/ingången" eller hur man ska kalla den.. samt golvet, lär inte ha gjorts det på 20 år minst.
...
släppte precis in katten och han springer runt och skriker som att han letar efter något.. gamlagubbN.. snart typ.. öh.. mellan 16 och 18år tror jag han är... shit.. gammelgubben..
Sen har jag kollat på film hos Robert och varit hos Erik någon timme...
Möte: 09-13
IT: 14-21:30
Robert: 21:40 - 23:00 typ
Erik: 23-02:30
... fyfan vad länge jag varit igång idag...
Förstår inte en del folk.. dom skiter i allt och bara slackar medans andra gör skiten (jag då) ... är jag den enda som är engagerad i it centret?! ... nä.. Ullis har visat framfötterna och vippen är riktigt underbar att ha med i allt.. Dennis har hjälpt till en del också..
Men av alla dem är det... 9 till? bonan och rexas jobbar ju med systemet (är det tänkt iallafall? *slack*)
down to 7...
Johan jobbar... godtaglig ursäkt..
down to 6... Ris hjälper väl när han inte sover.. vilket är typ 23timmar om dygnet
down to 5..
Nu kom jag inte på något mer...
Hur man än vrider och vänder på det (som ullis säger) ... så kommer nog jag ALLTID att dra det tyngsta lasset och troligen också ta störst ansvar både teoretiskt(projektering, papper, kontakter, mm.) och praktiskt (gör en stor del av jobbet med renoveringen, målningen, samt övriga saker som behövts göras)
...
...
...
...
Vart är den där väggen jag borde gått in i och typ fallit i koma?
...
...
...
...
det är frågan...
så.. lösenordskydda... ja/nej? det är frågan... vill få kontroll över den lilla egna spacen som finns här på något sätt känner jag...
Känns som att jag blir.. bortpushad från dig... bortglömd... kontrollerad... lämnad i oförståelse... att det sker saker som jag inte vet om ... känns riktigt.. mycket.. som det... och det känns inte precis bra..
Nä.. jag ska nog fan ta och lösenordsskydda den här skitn... ska kolla upp hur man gör iallafall..
skicka ett mail på [email protected] och fråga efter pw till bloggen om ni vill ha.. förutsatt att jag satt ett
Ett politiskt hammarslag
Idag! fick jag någon magisk inpuls som beror på en patetisk händelse...
Vill inte skriva riktigt allt här med tanke på att man aldrig vet vem som kollar egentligen, vill inte starta något klassiskt orsabråk.
Haha...
Iallafall, lite oförklarat kan man säga att jag idag fick en impuls som resulterade i att jag, bildligt talat, gjorde ett politiskt slag i bordet med en hammare för en väldigt aktiv fråga. Testade idéen mot en politiskt engagerad kontakt och denne vart slagen med häpnad över idéen och nytänket i denna aktiva fråga. En lite intressant sak är att denna idéen kommer från en som inte är knuten till själva frågan och därmed inte präglad av ovanstående makt i verksamheten.
Måste infoga ett av svaren, det känndes bara så extremt uppiggande resultat i min impuls:
" Det här låter INTRESSANT - och BRA! ------------------------------------------ Intressant! NYTÄNK är precis vad som behövs, jag håller med dig där. Ring nu Marie för dina ideer behövs, tycker jag!"
Raderade någon mening i inlägget för att inte avslöja allt för mycket, Marie är för övrigt kommunalrådet som jag nu bokat träff med kommande onsdag då jag ska presentera tankarna och idéerna.
Jag vill inte precis ta åt mig äran fullkomligt för detta, eviga diskutioner och lång tid av hat och surheter samt en samling av många olika tankar och idéer från folk i min närhet har lett till mitt slag i bordet med hammaren.
Känns trevligt att skriva lite positivt! Eller hur man ska säga... HEHEHEHeHeHEhEheEe
För min del känns det egentligen som att jag har hur mycket som helst att ge, frågan är bara vilka stopklossar som står ivägen. Kanske detta slag med hammaren i bordet kan vara början på en enorm berserkargång genom dessa klossar.
Även om vissa klossar är fastlimmade/svetsade till jordens kärna och är helt omöjliga att slå ner. Däremot går det att gå runt dem, frågan är bara om den automagiska laserdetektorn hittar på en och spottar ut något grönt slibbigt i facet på en.
Vore trevligt att skicka ett mail 5år fram i tiden till sig själv. Eller ännu bättre få ett mail från 5år in i framtiden från sig själv.
Ja jävlar, haha, skrattar lite åt lite randomsaker som susade igenom mitt huvud:
hur fan mycket pallar jag?
Btw, jag har typ ryck i fingrarna och torra hudfläckar lite här och där
och lite ont i huvudet (fast det har jag haft i något år)
och sen näsblod
Jag kanske har en tumör?
Som pressar fram oanade krafter!
:D
Vill inte skriva riktigt allt här med tanke på att man aldrig vet vem som kollar egentligen, vill inte starta något klassiskt orsabråk.
Haha...
Iallafall, lite oförklarat kan man säga att jag idag fick en impuls som resulterade i att jag, bildligt talat, gjorde ett politiskt slag i bordet med en hammare för en väldigt aktiv fråga. Testade idéen mot en politiskt engagerad kontakt och denne vart slagen med häpnad över idéen och nytänket i denna aktiva fråga. En lite intressant sak är att denna idéen kommer från en som inte är knuten till själva frågan och därmed inte präglad av ovanstående makt i verksamheten.
Måste infoga ett av svaren, det känndes bara så extremt uppiggande resultat i min impuls:
" Det här låter INTRESSANT - och BRA! ------------------------------------------ Intressant! NYTÄNK är precis vad som behövs, jag håller med dig där. Ring nu Marie för dina ideer behövs, tycker jag!"
Raderade någon mening i inlägget för att inte avslöja allt för mycket, Marie är för övrigt kommunalrådet som jag nu bokat träff med kommande onsdag då jag ska presentera tankarna och idéerna.
Jag vill inte precis ta åt mig äran fullkomligt för detta, eviga diskutioner och lång tid av hat och surheter samt en samling av många olika tankar och idéer från folk i min närhet har lett till mitt slag i bordet med hammaren.
Känns trevligt att skriva lite positivt! Eller hur man ska säga... HEHEHEHeHeHEhEheEe
För min del känns det egentligen som att jag har hur mycket som helst att ge, frågan är bara vilka stopklossar som står ivägen. Kanske detta slag med hammaren i bordet kan vara början på en enorm berserkargång genom dessa klossar.
Även om vissa klossar är fastlimmade/svetsade till jordens kärna och är helt omöjliga att slå ner. Däremot går det att gå runt dem, frågan är bara om den automagiska laserdetektorn hittar på en och spottar ut något grönt slibbigt i facet på en.
Vore trevligt att skicka ett mail 5år fram i tiden till sig själv. Eller ännu bättre få ett mail från 5år in i framtiden från sig själv.
Ja jävlar, haha, skrattar lite åt lite randomsaker som susade igenom mitt huvud:
hur fan mycket pallar jag?
Btw, jag har typ ryck i fingrarna och torra hudfläckar lite här och där
och lite ont i huvudet (fast det har jag haft i något år)
och sen näsblod
Jag kanske har en tumör?
Som pressar fram oanade krafter!
:D
Ansvar
Är något jag tar alldeles för mycket, att delegera det försöker jag med, men om det ändå är så att det är jag som besitter 99% av kunskaperna att genomföra detta och ändå måste lära ut i princip hälften för att den utdelegerade uppgiften ska genomföras eller tas ansvar för till hundra procent, är det inte jag som tar ansvaret ändå i slutändan?
Projektledare, orförande, engagerad, entreprenör, egen företagare, upptagen, vilsen, överdrivet för mycket att göra, styrelse ledamot, politiskt engagerad, näsblod, rik men fattig, vet mer och har samma erfraenheter som många högt uppsatta och väl engagerade 40 - 50 åringar, sömnproblem, datorlärare, bokföring, tappa vikt, o.s.v o.s.v är några av sakerna jag kan definera mig som och som händer eller vad man ska säga.
Har läst igenom 43 ansökningar på totalt ca 500 sidor nu... har tagit 5 - 6 timmar fördelat på igår och idag tills arbetsutskottet med leader imorgon. Jävlar i helvete vad många skitprojekt och okompletta ansökningar det har kommit in. Jag känner mig verkligen stolt över mig själv när jag sätter min ansökan för Orsa IT Center utveckling vid sidan av andras ansökningar. Projekt som "Vattenfontän i malung" "Gamla bilder modernt förpackade" "Gravsjösågen" "SHRA returbana" några av projektet som verkligen inte passar in i våran strategi eller som inte ens är en projektide. Nästan 80% av ansökningarna har jag klagomål på som säger att de inte passar in eller att de är inkompletta.
Förstår inte heller varför så många söker pengar för att "kolla förutsättningarna att göra ett projekt" inte fan behövs det väl ett projekt för att göra det >_<... ett projekt för att få ett projekt som kan mynna ut i ett projekt.
Helt sanslöst ibland... Kan hända att jag vill ha pengar till vårat projekt så mycket att jag bara MÅSTE hitta fel i andras ansökningar... vem vet.. imorgon lägger AU (dock inte jag då antar jag) fram förslag till beslut för vårat projekt. Sen om två veckor får jag gå ut från styrelsemötet i 5 min och sedan återkomma in och få beslut om de 235 000 Ja/Nej...... DEEEEEEEEEEEET kommer INNNNNTEEEEE vara LIIITE pirrigt?!!?!? GAh!! omg...
Jag säger då det.. försök aldrig göra något riktigt bra för en stor målgrupp eller en enorm insats i kommunen... eller bli ung entreprenör... fyfanihelvete vilket jävla monsterjobb det är och vilket stört enormt ansvar man måste ta.
Som tidigare sagts, kan inte se imorgon utan bara idag och igår och vad som måste göras. (även om det är lite relaterat till imorgon så är det ur ett nutidsperspektiv jag menar)
Skrämmande, vilseledande...
Citronmajonäs är för övrigt ganska användbart i bakning tror jag.. känns lite som att det passar in väldigt väldigt bra på något sätt.. Eller i matlagning...
Time is to valuable... where's mine gone? What am i doing with it?
Im deeply disturbed! Im deeply unhappy.
Deeply disturbed! Im deeply unhappy...
Projektledare, orförande, engagerad, entreprenör, egen företagare, upptagen, vilsen, överdrivet för mycket att göra, styrelse ledamot, politiskt engagerad, näsblod, rik men fattig, vet mer och har samma erfraenheter som många högt uppsatta och väl engagerade 40 - 50 åringar, sömnproblem, datorlärare, bokföring, tappa vikt, o.s.v o.s.v är några av sakerna jag kan definera mig som och som händer eller vad man ska säga.
Har läst igenom 43 ansökningar på totalt ca 500 sidor nu... har tagit 5 - 6 timmar fördelat på igår och idag tills arbetsutskottet med leader imorgon. Jävlar i helvete vad många skitprojekt och okompletta ansökningar det har kommit in. Jag känner mig verkligen stolt över mig själv när jag sätter min ansökan för Orsa IT Center utveckling vid sidan av andras ansökningar. Projekt som "Vattenfontän i malung" "Gamla bilder modernt förpackade" "Gravsjösågen" "SHRA returbana" några av projektet som verkligen inte passar in i våran strategi eller som inte ens är en projektide. Nästan 80% av ansökningarna har jag klagomål på som säger att de inte passar in eller att de är inkompletta.
Förstår inte heller varför så många söker pengar för att "kolla förutsättningarna att göra ett projekt" inte fan behövs det väl ett projekt för att göra det >_<... ett projekt för att få ett projekt som kan mynna ut i ett projekt.
Helt sanslöst ibland... Kan hända att jag vill ha pengar till vårat projekt så mycket att jag bara MÅSTE hitta fel i andras ansökningar... vem vet.. imorgon lägger AU (dock inte jag då antar jag) fram förslag till beslut för vårat projekt. Sen om två veckor får jag gå ut från styrelsemötet i 5 min och sedan återkomma in och få beslut om de 235 000 Ja/Nej...... DEEEEEEEEEEEET kommer INNNNNTEEEEE vara LIIITE pirrigt?!!?!? GAh!! omg...
Jag säger då det.. försök aldrig göra något riktigt bra för en stor målgrupp eller en enorm insats i kommunen... eller bli ung entreprenör... fyfanihelvete vilket jävla monsterjobb det är och vilket stört enormt ansvar man måste ta.
Som tidigare sagts, kan inte se imorgon utan bara idag och igår och vad som måste göras. (även om det är lite relaterat till imorgon så är det ur ett nutidsperspektiv jag menar)
Skrämmande, vilseledande...
Citronmajonäs är för övrigt ganska användbart i bakning tror jag.. känns lite som att det passar in väldigt väldigt bra på något sätt.. Eller i matlagning...
Time is to valuable... where's mine gone? What am i doing with it?
Im deeply disturbed! Im deeply unhappy.
Deeply disturbed! Im deeply unhappy...
On the road again!
Den här låten spelades när jag åkte hem efter att ha skjutsat Sanna och Anton
på radion, har sjungit den med Oxen säkert 1000 gånger..
Dock bara "On the road again, going places that you never seen
before OOOOOOONNNNN THEEEE ROAAAAADDDDD AGAAAIN"!!!
On the road again -
Just can't wait to get on the road again.
The life I love is making music with my friends
And I can't wait to get on the road again.
On the road again
Goin' places that I've never been.
Seein' things that I may never see again
And I can't wait to get on the road again.
On the road again -
Like a band of gypsies we go down the highway
We're the best of friends.
Insisting that the world keep turning our way
And our way
is on the road again.
Just can't wait to get on the road again.
The life I love is makin' music with my friends
And I can't wait to get on the road again.
On the road again
Like a band of gypsies we go down the highway
We're the best of friends
Insisting that the world keep turning our way
And our way
is on the road again.
Just can't wait to get on the road again.
The life I love is makin' music with my friends
And I can't wait to get on the road again.
And I can't wait to get on the road again.
Willie Nelson On The Road Again
wierd
Hade en jävla wierd dröm... Drömde att jag valdes in i kommunfullmäktige i Orsa.. :S... fick berätta för typ 200 pers vem jag var och vad jag tänkte tillföra dem (Inte för att det sitter 200 pers i kommunfullmäktige :F utan mer 10 - 20 någonstans)
Börjar bli knäpp fan
Whatttts happening?
Ja vad händer?
Sitter nyinstallerad på kontoret i nya lokalen, internet är köpt, dock till viss förvåning 100/10 fast det redan var konfirmerat att 100/100 fanns. Ett samtal till Telia på tisdag då.
Fryser lite, men det är jag rätt van vid, mycket kallare hemma i rummet sisådär 10 - 15 grader nånstans.
Fick min nya roliga laptop igår med lastbil :) funkar finfint och multitouchen är rätt rolig att leka med.
Tankar flyger in och ut hela tiden, känner mig lite vilsen för tillfället kan man säga. Svårt att sätta ord på det, vet inte om allt är positivt eller om det är negativt... Skulle verkligen behöva ett break från allt, men just nu så är det ganska så absolut omöjligt "in the heat of the moment".
Förr var allting enklare, man visste lite mer vart man själv stog och pressen och ansvaret var mycket mycket mindre.
Carrying the weight of the world makes one exhausted.. Physicaly and fysicaly...
Vad vill jag? Vad vill du? ... frågor som hela tiden dyker upp... Jag vet inte, du vet inte...
Jag kan verkligen inte se morgondagen kan jag säga.. Jag ser nu, jag ser igår... Känns inte som att jag existerar imorgon på något sätt... det är skrämmande på något sätt..
Jag kan nästan säga att jag är rädd, även om jag är stolt över mig själv, så känner jag mig riktigt... lost ändå...
Hjälp?
Hmm... jadu... :S...
Sitter nyinstallerad på kontoret i nya lokalen, internet är köpt, dock till viss förvåning 100/10 fast det redan var konfirmerat att 100/100 fanns. Ett samtal till Telia på tisdag då.
Fryser lite, men det är jag rätt van vid, mycket kallare hemma i rummet sisådär 10 - 15 grader nånstans.
Fick min nya roliga laptop igår med lastbil :) funkar finfint och multitouchen är rätt rolig att leka med.
Tankar flyger in och ut hela tiden, känner mig lite vilsen för tillfället kan man säga. Svårt att sätta ord på det, vet inte om allt är positivt eller om det är negativt... Skulle verkligen behöva ett break från allt, men just nu så är det ganska så absolut omöjligt "in the heat of the moment".
Förr var allting enklare, man visste lite mer vart man själv stog och pressen och ansvaret var mycket mycket mindre.
Carrying the weight of the world makes one exhausted.. Physicaly and fysicaly...
Vad vill jag? Vad vill du? ... frågor som hela tiden dyker upp... Jag vet inte, du vet inte...
Jag kan verkligen inte se morgondagen kan jag säga.. Jag ser nu, jag ser igår... Känns inte som att jag existerar imorgon på något sätt... det är skrämmande på något sätt..
Jag kan nästan säga att jag är rädd, även om jag är stolt över mig själv, så känner jag mig riktigt... lost ändå...
Hjälp?
Hmm... jadu... :S...
