Allt är psykiskt eller fysiskt går det att konstatera.


Ett tag sen jag skrev här, har inte haft så mycket skit att vräka ur mig på siståne faktist.
Det är väl både bra och dåligt. Eller mest bra kanske?

Förvirrad, osäker och ensam är jag väl fortfarande vilket jag önskar jag inte vore.


Men livet är en konstant film där man psykiskt lever i ett huvud på en kropp som gör saker dock oftast saker man säger till den att göra. Men den lilla lilla lilla "Glitchen" är ju att den gör saker ibland som man inte faktist tänkt göra eller att kroppen säger saker som man faktist inte vill säga.

Därav konstateringen att livet är en film där biosalongen är i hjärnan där man sitter och glor och reflekterar över filmen med sig själv (eller? finns det någon mer i något hörn?)


Det vet vi inte förens slutet är kommet och eftertexterna rullat och lamporna tänds. När vi går ut ur bion och kommer till den verkliga världen som är långt ifrån vad man ser i den här filmen kallat "Mitt liv".



Atomer sägs vara det minsta som existerar, men med tanke på att man kan klyva atomer så lär det nog finnas något mindre, det lär väl likaså finnas något större?

Är vi en atom möjligen? Jorden är en atom i någons brödskrin? Mycket möjligt, ingenting är fel förens motsatsen är bevisad. Känns som en rimlig förklaring med tanke på att vi inte vet vad som finns bortom detta såkallade universum.



Jag tror jag har något fel på magen eller så sitter det psykiskt, käkar nästintill en bråkdel vad jag normalt brukar och blir mätt på ingenting. När ingenting är uppätet så får jag ont i magen oftast. Har nog tappat lite i vikt vilket jag inte alls ser negativt på, varför ska man det?!?!?!



Fan vad mycket saker man borde göra som man inte gjort... lär skriva upp dom..


Ja, nu kommer jag inte på något mer att skriva för tillfället, återkommer till thepublicalbloggnessofdisaster.

Drum & Bass <3 Fin musik det