Hela jag känner mig som ett stort jävla kaos..

... Det känns som att jag förstör för mig själv och andra somfan fast jag verkligen verkligen inte vill det... och samtidigt mår jag inte allt för bra heller.. men jag vet inte heller exakt varför heller..



Varför tänker jag dessa hemska tankar ibland? Varför säger jag dessa hemska ord ibland...
Jo.. jag är nog rädd tror jag... rädd för det värsta... känns som att alltid det värsta händer mig och därför kanske jag alltid tror så också.. eller paranoiderar mig för att det blir så..

Men det kanske är jag som gör så att det blir så också.. jag börjar få en känsla av det... Jag gör omedvetet så att det värsta händer.. eller skapar förutsättningarna ändå.. för att jag är så jävla rädd att det ska bli så...

Det jag verkligen vill och känner skulle vara det bästa .. vet jag knappt vad det är... det jag vet finns inte inom räckhåll.. och ger mig intrycket att aldrig vara det.. och det jag inte vet blir då lösningen för att komma igen med nya tag...



...Förlåt till en viss person... jag saknar ord för mig själv och mitt beteende.. Vill verkligen ditt bästa men jag är jävligt dålig på att visa det.. och mitt bästa.. har alltid varit ett mysterium för mig eller totalt utom räckhåll.. släppa saker är det absolut sista i världen jag vill göra.. och också det totalt sämsta jag är på att göra..




If you keep on chasing yesterday you wont be able to take care of today and you will never see tomorrow... Thou letting go of yesterday hurts like hell and could be the best days of your life in your eyes... Tomorrow is always coming...