Vad ska man säga?

Jag vettefan men det känns som att det är något fel i min kropp. Ont typ i revbenen men ändå inte exakt i dem utan mer mitt emellan. Sticker till då och då, har gjort det i några veckor.. Usch... likaså i huvudet höger baksida värker till ibland.. Läskigt om det är något farligt..

Helt galet nog så har jag fan ingenting mer i skolan kvar att göra... någonsin... det känns helt stört att jag är klar med allt skit. Studenten den 5:e. Precis som Peter sa på sitt tal på balen att... i 1:an känns studenten som någonting som aldrig kommer att komma.. i 2:an existerar den inte ens och i 3:an förstår man inte heller att den någonsin kommer att bli av... och nu är den helt plötsligt här. Men ändå är det 6 dagar kvar innan den kommer.

12 år i skolan avklarade. Varav de senaste 3 faktist har varit som mest underbara av de alla då jag har fått dela mitt liv och min vardag med Tove. Har lärt känna nya vänner som man har fått en helt otrolig närhet till. Skolan har nästan blivit som ett 4:e hem (Orsa, Svenstavik, Tove) och jag har utvecklats mer än jag kunnat ana tack vare skolan.
Psykologi, Filosofi, Retorik, Kommunikation, Människan Socialt och Kulturellt, Teknisk Psykologi. Alla de ämnena kombinerat ger en oslagbar utveckling av mig själv och förståelsen för andra och mig själv. Har även väckt frågor som definitivt kan gnaga hjärnan ur en och förståelsen för människan är skrämmande ibland.

12 år i skolan och nu väntar arbetslivet, skrämmande att jag helt plötsligt ska skaffa jobb. Det är som att man går in på kapitel två i livet där det hela börjar. Förberedelsen är avklarad.

Jag ska flytta ihop med Tove. Helt galet att jag ska göra det. Det har liksom aldrig kännts som att det någonsin skulle komma att bli av. Att bo tillsammans med min käraste. Från att ha träffats i sommarstugan i finnbodarna på en väg. Tack vare att min kusin sade hej vilket jag aldrig hade vågat gjort själv då. Det var avgörande för hur allting ser ut just nu. Den otroliga kärlek jag har till Tove startades där, tack vare min kusin. Jag hade själv säkert bara sagt hej och gått förbi eller om jag ens hade sagt hej så feg som jag var vid det tillfället.

Nu snart, men dock om några månader, ska vi flytta ihop och det blir som ett kapitel två i mitt liv tillsammans med Tove där också. Jag är helt säker på att det kommer att gå jättebra.


Mamma ropar: JONAS, Stäng av och gå och lägg dig!
Haha ja se mamma... hon är ju som hon är ... väldigt för allmänt dryg somfan :P krävs fan nerver av stål för att stå ut med henne i längden :D.
Stänga av... njaaaaa. TROOOOR INTE DE VA, heAHEHEheheaheEHHEheeheheh.

Känns lite jobbigt just nu också :( ... när jag byter blad i min bok så verkar det som att det även görs det för andra.
Mormor ligger på sjukhuset med blödning...
Felix(katten) har börjat hosta på ett väldigt konstigt och inte så hälsobådande sätt..
Farmor och Farfar säljer huset i Orsa.
Tove påstår att det kommer hända en enorm förändring efter sommaren (:P) :) ska bli intressant.
Morfar köpte en släpvagn (Haha)

Ja... Men livet har sin gång hur vi än gör och det går inte att ändra på det.


Det är bara att acceptera att boken inte är oändlig och att kapitlen kommer att ha olika handlingar vad vi än gör åt det.