Jag känner mig allmänt tom bara. Jag kan just inte se mig själv i den position jag är i nu.


Känn mest overkligt att jag är där jag är just nu.
Dels på grund av lite skit och dels på grund av andra lite positivare saker. Jag behöver något som fyller upp vardagen lite mer. Visst för att Sandra gör det, konstant kontakt med en individ känns riktigt bra faktist om jag ska vara ärlig. Att känna sig orolig när man inte hör av från henne och att hela tiden vilja höra vad som händer och på sätt och vis ta del i det.

Tiden flyger förbi... känns som att jag nyss tog studenten.. och nu sitter jag här snart 6 månader senare och är arbetslös och har just inte kommit frammåt allt för mycket.

Nog för att Leader har fått mig att växa som person på något sätt. Att känna att jag är del i något stort och att andra vuxna går till mig för information och går efter mina tankar i ganska omfattande frågor. Riktigt häftigt om jag får säga det själv.


Saknar Sandra och jag hoppas att jag snart får förutsättningarna att kunna hälsa på oftare. D.v.s bil och ekonomin.
Sen vill jag ju att hon "du" också ska hälsa på mig snart ;)


Har kanske ett jobb på G som fritidsledare för ungdomsgården i Orsa. Ganska fränt om jag får det men också jobbigt på samma gång. Det kommer resultera i 10000 bollar i luften har jag en känsla av. Vilket jag personligen inte har allt för stor lust med. Men jag har ju iofs 10000 bollar i luften just nu också så jag är rätt van vid det.




Hoppas allting kommer gå bra och att allting löser sig på ett bra sätt iallafall.

Snart ska jag på möte med den lokala LAG (Local Action Group) i Orsa inom Leader arbetsmetoden (där jag sitter i styrelsen) och dilla lite och se om jag har några svar att ge dom i deras frågor.

Nu blir det kaffe med morsan och farsan.


Over and out // Powntah